caediz

Nu orkar jag faktiskt inte längre. Det känns så meningslöst att ens försöka.
Men något inom mig vet hur det blir annars. Det är då allting rinner ut i sanden.
Varför känns det alltid som att det är jag?
Känns som man är något jävla tidsfördriv som passar när inte någon annan har tid eller jag-har-inget-bättre-för-mig, ni vet det man tar till när man är rastlöst, ni vet det som är snäpet roliare än städning.
Jag har rent ut sagt tröttnat på att det alltid är jag som hör av mig om man ska hotta på något ellet träffas.
Det är rätt tröttsamt i längden och helt enkelt inte min grej.
Gaaaah!! Jag blir förbannad!
Man tröttnar på att vara så in i helvetes på alltid. Att alltid vara den som hör av sig.
Fett jobbigt, den ena gnäller att det är pga därför, den andra pga det, den tredje för att det är så, den fjärde för att det är si osv.
FITTSTIM!!
Aaah!! Som om man inte är tillräckligt irriterad som det är så börja jag tänka på tele2.! Vilka små horor alltså!
Känns som jag borde bege mig till hästen för att tänka på annat. >_<